Kappitel 5✈️
Jag reser mig och försöker putta på Elin men hon svarar inte. Då blir jag rädd och tänker det värsta. Jag tar hennes hand och lägger den i min sedan börjar jag att gråta. Jag har aldrig känt mig så ensam och ledsen. Men jag bestämmer mig iallafall för att gå och leta efter hjälp så jag sätter mig upp och klättrar upp för det branta väggen som är precis framför mig.
Det tar en stund men till slut lyckas jag. När jag gått typ hundra meter ser jag en strand och runt mig ligger en massa döda människor från planet. Då börjar jag gråta igen. Men försöker att håla tårarna inne. Det är läskigt att der har kraschar ett plan på denna strand. Jag går mot vattnet och speglar mig i det blanka vattnet framför mig. Det fanns inga delar kvar av planet. Jag ångrade att jag lämnade Elin kvar där borta.
ska jag springa till baka? frågade jag mig själv.
Men hon är ju ändå död! svarade min andra halva.
När jag tänkte vända mig och gå tillbaka till henne såg jag något långt bort, det var en båt!! Vad ska jag gö!? Jag springer upp för bärget bakom mig och vinkar och skriker HJÄLP.
Dom hör nog inte mig tänker jag. Men jag försöker iallafall och ger inte upp. Plötsligt vänder den håll och börjar åka mot ön, då blir jag över lycklig och hoppar upp och ner. Jag springer ner för berget och båten kommer närmare och närmare. Den såg mig och vinkar till baka som om vi skulle träffas och såg jätte glad ut.

Båten åkte upp på den blöta sanden, det var en man, han har väldigt mörkt hår och en svart kostym. Det ser nästan ut som att han skulle på begravning eller något. Han pratar franska så jag kan inte prata med han men jag försöker visa genom att prata med händerna och peka. Jag försökte med allt men han företog inte att jag ville åks med och behöver hjälp. Nu satte han sig i båten igen och satt på motorerna och åkte. Jag skrek så högt att alla på jorden hörde mig, men då gasade han på mer och sedan såg jag bara en prick som försvan längre och längre bort.
Jag sätter mig ner på sanden och kollar rakt ut i havet. Och jag undrar om jag någon gång kommer hem igen. Det är ganska varmt så jag hoppar i vattnet. När jag badat klart hänger jag upp kläderna på en pinne och sedan lägger jag mig ner på sanden och kollar upp i den blå himlen. Då hör jag något det var en motor, jag kollar ut i vattnet men ser inget då lägger jag mig igen och tänker att det bara var fantasi, men jag hör det igen. Då sätter jag mig upp igen och en bitt bort ser jag en jätte stor båt. Den kommer närmare stranden och när jag kollar åt sidan ser jag en brygga som båten var på väg till.
Jag skyndar mig att sätta på mig kläderna fast dom var lite fuktiga. Sedan springer jag bort till bryggan precis i tid, för båten hade redan kommit till bryggan.
Jag frågar farbrorn om jag får åka med.
har du några pengar? fick jag som svar.
Nej det har jag inte men jag kan jobba medans vi åker, sa jag.
Okej men då måste du göra som vi säger åt dig, svarade farbrorn. Vi åker om tio minuter.
Åååh Taaack!!
Jag skyndade mig in i båten så att han inte skulle hinna ändra sig. Båten såg nästan ut som en färga och den var jätte lyxig. På väggarna var det guld och matsalen såg ut som hela mitt hus hemma fast större.
vad vill du att jag ska göra? frågade jag
Du får diska allt ihop och sedan när du är klar med det får du torka alla borden, svarade han
Okej
Det var jätte mycket disk och borden var jätte långa men jag gör hälare det än att vara kvar här på ön. En stund senare ropade dom ut i microfonerna att båten åker om 1 minut. Jag började diska och när jag diskat klart gick jag och torkade borden. Det tog nog bara en timme. Jag går till farbrorn och han säger att jag har vartit jätte duktig och fick gå och vila. Jag fick ett rum som är ganska så stort och fint. Jag gick och la mig i sägnen och sedan somnade jag på en gång.
Jag vakar av att dom säger i högtalarna att vi är på sista station och att alla måste gå av. Jag har ingen aning om vart vi är, men det var iallafall i en stad så det fans telefoner jag fick låna. Jag frågade en dam om hon hade mobilen med sig. Det har hon och jag fick gärna låna den. Jag ringer hem till oss för det är det ända numret jag kommer ihåg jag slår in 10044 och det ringer 5 signaler innan pappa svarar jag berättar att jag var i en stad som hete Linköping och han sa att han skulle åka på en gång.
-Okej hej då da vi syns snart, sa pappa
Det var skönt att höra hans röst och jag hörde att han grät när han pratade.
Två timmar senare kom han, jag sprang och hoppade upp i pappas famn. Jag grät och hörde att han också gjorde det. Vi pratade en liten stund innan vi satte oss i bilen.
-Jag har så mycket att berätta, sa jag till pappa.
Som att jag blivit jagad av en mördare och bott i samma hus som han och när jag vaknade hade han en kniv vin min hals!
ta det lungt ingen hör vad du säger, vi pratar mer hemma sen, svarade han.
Okej