Jag vaknar när det glittrande vattnet nuddar vid mina fötter. Jag minns inget från kraschen. När jag kollar runt ser jag inte en enda person det ända jag ser är horisonten långt, långt bort. Jag vänder mig från havet och betraktar ön. Jag försöker resa mig men det gör ont i vänstra benet. En bit bort ser jag stora palmer fullt med kokosnötter men dom är jättehögt upp. När jag gått en bit till står jag plötsligt öga mot öga med djungelns port. Jag tänker att jag måste hitta mat och går in i den djupa djungeln. Det första jag ser är en stor sten och framför det är ett ganska stort träd fullt med mango, jag plockar dom jag når och sedan sätter jag mig på stenen, jag känner hur dom kalla tårarna rinner ner från kinden. Plötsligt hoppar en apa fram och jag blir ganska rädd, men den ser snäll ut. Den hoppar upp på min axel och det ser ut som om den vill visa mig något, så jag följer efter. När vi gått någon kilometer i djungeln ser jag ett litet hus en bitt bort. Vi smyger fram, men det ser ganska så övergivet ut. Det har trasiga fönster och ett väldigt rostigt tak.
vad ska jag göra? viskar jag till apan. Såklart förstod den inte mig men det kändes bra att ha någon att prata med. Jag satte mig på en annan stor sten som var bredvid det lilla huset